reppi

Att alla ser nyår som världens chans till att börja om är ju egentligen inte så konstigt. Jag tror vi alla har tänkt att på måndag börjar jag om. Jag ska börja ta tag i skolan. Jag ska vara snällare. Jag ska börja äta nyttigare. För att bara nämna något.

När min kompis berättade för mig att hon hade en bok hon skrev i, en bok där man kan skriva vad man själv tycker. Vad man själv känner. Så tänkte jag att jag också vill ha ett ställe man kan skriva vad man vill. En bok, en dagbok, blir ju mycket mer personlig. Man skriver själv, man kan rita, och klistra in saker. Men samtidigt så är jag för rastlös för att sitta och skriva förhand. Om det är mycket ord man vill ha ut, och det tar lång tid, så börjar jag skriva jätte slarvigt, förskorta och skriva större. Och hur fint är det? Jag vill ju att jag ska ta mig tid till att skriva, inte bara stressa ner allt.. På så sätt skulle det vara skönt att skriva det på datorn, det går mycket snabbare och även där kan man göra det "mysigt". Och så kanske man tänker, att en blogg är ju på ett sätt en dagbok. Och ja, delvis. Men jag kan ju absolut inte skriva vad som helst här. Det vill jag inte heller. 

Hur definierar man ordet lycka?

Jag känner mig olustig på något sätt. Vet inte vad det deror på, och det stör mig. Jag kan inte heller riktigt sätta ord på det. En blandning mellan någonting. Det känns i alla fall inte riktigt bra. Jag tror jag ska gå och lägga mig nu. Ska fundera litegrann. Skriva i min bok. Jag har börjat med det igen - med dagbok. Eller inte riktigt dagbok, utan mer bara min bok. Där jag kan släppa ut allt. Där jag kan rita om jag känner för det. Och då ska det nännas att jag inte kan rita. 

Funderar på att se Beyond borders som början på fyran nu, men vet inte om jag orkar se film. Dopet idag var trevligt, en massa söta ungar. God afrikansk mat, och trevligt folk. Tror jag ser filmen, och det betyder att jag måste sticka nu. 

Sitter här helt deppig med mensvärk. Sommaren börjar lida mot sitt slut, och hösten närmar sig. Inget fel med det, jag gillar hösten. Men allting blir så annorlunda till hösten. Jag tror fortfarande att jag kommer tillbaka till Rosentorpskolan, galma trygga Rosentorp. Så blir det inte, nu är det dags för en förändring. Efter tio år, ska jag för första gången vara ny i en klass. Jag kan verkligen inte se fram emot det, jag är bara så fruktansvärt nervös. Mitt självförtroende existerar överhuvdtaget inte, jag har svårt för förändringar. Allt från små till stora saker.
Det kan bara vara en sådan liten sak som att byta tallrikar, och möblera om på rummet (som jag för övrigt aldrig gör) till stora saker som att byta skola, lärare och kompisar. Det är nyttigt för mig, absolut! Och jag vänjer mig väl någorlunda fort vid en förändring, det är själva processen jag inte gillar.

För att inte jag ska stressa och oroa sönder mig totalt, ska jag försöka ha var kakan, och äta den på samma gång. Vem har sagt att jag måste förlora mitt gamla jag bara för att jag måste gå vidare till nästa steg? Det gäller bara att hitta lösningar. Det vill säga att köpa två kakor. Jag kommer fortfarande ha kontakt med mina gamla kompisar, de betyder så pass mycket för mig att jag inte skulle släppa dem i första hand. Jag kommer att hälsa på i min gamla skola det, det vill säga träffa alla mina gamla lärare!

Vem vet, kanske har jag de tre bästa åren i mitt liv framför mig?