reppi

Så, äntligen tar jag mig tid att skriva ner. Skriva ner vad jag känner. Det är ju det en blogg är till för, och istället så undviker jag det. Att få ut mina känslor, saken är den. Jag kanske inte vill få det svart på vitt. Jag vill inte veta att jag måste ta tag i det, och inte bara strunta i att tänka på det..
Jag kom hem från Bulgarien i tisdagskväll. Jag hatar att komma hem från semestrar. Dels för att det är över, och även för att jag har alldeles för lätt att tycka om människor. Jag blir så lätt fäst vid dem. Människor är underbara, männiksor är roliga. Man kan byta tankar, erfarenheter.. Så den senaste tiden har jag mest gått och saknat en massa.
Och så jag jag fått mina intagningsbesked.
Intagningsbesked som alla (nästan alla) skriker av lycka av att få, hoppas och skuttar omkring. Skrattar, gråter lyckotårar. Jag grät av sorg, av förtvivlan och rädsla. Var ska jag gå? Var vill jag gå? Var ska jag bygga upp min framtid? Tänk om det inte blir bra.. Tänk om, tänk om..
Om ungefär två veckor ska jag ha bestämt mig var jag vill gå på gymnasiet. Jag hatar det!

Så nu ska jag fortsätta ha ont i magen. Ha ont i magen av gymnasieval, av att morfar ligger på sjukhus, av mensvärk och av saknad. Hoppas ni har en trevlig sommar! Puss!