reppi

Sitter här helt deppig med mensvärk. Sommaren börjar lida mot sitt slut, och hösten närmar sig. Inget fel med det, jag gillar hösten. Men allting blir så annorlunda till hösten. Jag tror fortfarande att jag kommer tillbaka till Rosentorpskolan, galma trygga Rosentorp. Så blir det inte, nu är det dags för en förändring. Efter tio år, ska jag för första gången vara ny i en klass. Jag kan verkligen inte se fram emot det, jag är bara så fruktansvärt nervös. Mitt självförtroende existerar överhuvdtaget inte, jag har svårt för förändringar. Allt från små till stora saker.
Det kan bara vara en sådan liten sak som att byta tallrikar, och möblera om på rummet (som jag för övrigt aldrig gör) till stora saker som att byta skola, lärare och kompisar. Det är nyttigt för mig, absolut! Och jag vänjer mig väl någorlunda fort vid en förändring, det är själva processen jag inte gillar.

För att inte jag ska stressa och oroa sönder mig totalt, ska jag försöka ha var kakan, och äta den på samma gång. Vem har sagt att jag måste förlora mitt gamla jag bara för att jag måste gå vidare till nästa steg? Det gäller bara att hitta lösningar. Det vill säga att köpa två kakor. Jag kommer fortfarande ha kontakt med mina gamla kompisar, de betyder så pass mycket för mig att jag inte skulle släppa dem i första hand. Jag kommer att hälsa på i min gamla skola det, det vill säga träffa alla mina gamla lärare!

Vem vet, kanske har jag de tre bästa åren i mitt liv framför mig?